| |
Rosa alba: "Den vita rosen" i rosornas krig sägs ha funnits i Romar-tidens trädgårdar för mer än 2000 år sedan. Alba-rosorna odlades i hela Europa under medeltiden. Kejsarinnan Josephine, hustru till Napoleon I, hade en enorm rossamling vid slottet Malmaison, utanför Paris. Hon bidrog därmed till den franska roskulturens uppsving i början av 1800-talet. Alba-rosen 'Josephine de Beauharnais' är uppkallad efter henne. Hon var tidigare gift med generalen Alexandre de Beauharnais, som sedan avrättades med giljotinen under den franska revolutionen. (Se 130-Maiden's Blush, 131-Maxima, 142-Königin v. Dänemark, 141- Mme Plantier (Noisettros)
Rosa Bourbonica: Bourbonrosorna härstammar från en hybrid mellan en damaskros och en kinesisk ros, som hittades i en trädgård på ön Ile de Bourbon (Réunion), en fransk koloni i Indiska Oceanen. Frö sändes till Orléans i Frankrike, där man startade ett förädlingsarbete och fick fram ett antal bourbonrosor. (Se 105-Great Western, 129-Louise Odier, 135-Zephirine Drouhin, 164-La Reine Victoria)
Rosa Damascena: Dessa odlades i orienten, särskilt i Persien, sedan urminnes tider. De har framför allt använts till framställning av rosenoljan. Rosorna anses ha förts till Europa från Damascus av korstågsriddaren Robert de Brie, som tog dem till sitt slott i Frankrike omkring år 1254. Damascrosorna har en god och stark doft och flera av dem används idag i rosenoljeindustrin i Bulgarien, Turkiet och Iran. (Se 120-St Nicholas, 124-Mme Hardy, 163-York & Lancaster, 181-Ispahan)
Rosa Damascena bifera: Mycket fin, liten grupp av remonterande damascena-rosor, omtalad redan ca 50 år f Kr. Dessa rosor var mycket populära under medeltiden och infördes troligen från Damascus till province i Frankrike. (Se 133-Rose de Rescht)
Remontantrosor: Dessa kom i odling på 1830-talet och är upphovet till våra moderna, storblommiga rosor. Remontantrosorna blev otroligt populära och vid sekelskiftet fanns det vid Paris, en samling med 1700 olika remontantrosor. (Se 158-Ferdinand Pichard( även startsidan), 1003-Ulrich Brunner Fils)
Rosa Moschata-hybr: Har sitt ursprung från myskrosen, Rosa moschata, som bl a blivit korsad med Rosa multiflora. Utmärkande för dessa rosor är att blommorna kommer i stora klasar. Buskarna bör beskäras ganska hårt varje vår. (Se 137-Ghislaine de Feligonde, 166-Mozart, 184-Buff Beauty)
Rosa Gallica: (Rosa rubra) - Provinsrosor. "Den röda rosen" härstammar från västliga Asien och Kaukasus. Redan på 1200-talet f Kr var den mycket utbredd i persiska trädgårdar. I franska Province odlades sedan "R. gallica officinalis", Apoteksrosen, för framställning av salvor och konfektyrer. Rosa Gallica blev mycket populär och hade i början av 1800-talet uppemot 2000 olika namnsorter, av vilka idag knappt 50 återstår. (Se 160-Rosa Mundi, 198-Charles de Mills)
Rosa Portlandica: Fin, liten samling av rosor, som fått sitt namn efter Hertiginnan av Portland, som år 1800 i Napoli fick frö av "Rosa chinensis semperflorens". Hon tog hem fröet och man lyckades i Paris få fram ett blommande exemplar, "Comte Lelieur" (senare omdöpt till "Rose du Roi"), till Ludvig den XVIII:s ära. (Se 145-Comte de Chambord, 165-Jacques Cartier)
Rosa rugosa: (Vresros, Nyponros) Blommor av Rosa rugosa har man funnit avbildade på 1000 år gammal kinesisk konst. Den upptäcktes av den svenske botanisten Carl Thunberg på 1780-talet, men blev inte utbredd i Europa förrän i slutet av 1800-talet. (Se 125-Rosa rugosa, 126-Rosa rugosa Hansa, 144-F.J. Grootendorst, 1004-Jens Munk, 1005-Agnes)
Rosa spinosissima hybr: (Pimpinellrosor) Mellan 1793 och 1830 framkom hundratals nya sorters pimpinellrosor hos skotska trädgårdsmästare. (Se 134-Stanwell Perpetual, 147-Frühlingsduft) |
